Det är lätt att ta sig runt i Oslo utan bil, men alla förflyttningar blir inte självklara. På kartan ser avstånden korta ut. Samtidigt styr backarna, fjorden och de stora vägarna runt centrum hur man faktiskt rör sig. Det som ser ut att vara tio minuters promenad kan visa sig vara tio minuter uppför.
Jag tog tåget från Göteborg en torsdag i början av juni och klev av på Oslo S efter ungefär tre och en halv timme. Här går jag igenom dagarna som de blev, vad jag betalade och vad jag i efterhand hade flyttat, kortat eller hoppat över.

Jag kom fram strax efter lunch och bodde i Gamle Oslo, ungefär tio minuters promenad från Oslo S. Det var smidigt med ryggsäck och med tåget hem senare, men mindre perfekt för resten av helgen. Efter incheckningen gick jag direkt till Operan, som ligger bara några minuter från stationen.
Att gå upp på Operans tak kostar ingenting. Det var ett bra sätt att få överblick över fjorden, Bjørvika och de nya husen längs vattnet. Därifrån fortsatte jag till MUNCH, som ligger några hundra meter bort. Biljetten kostar 220 NOK. Jag lade ungefär två timmar där, och den bästa delen var faktiskt utsikten från de övre våningarna.
Efter museet gick jag längs vattnet förbi Akershus festning och vidare till Aker brygge och Tjuvholmen. Promenaden tog runt 40 minuter i lugnt tempo. Det var ett bra första varv, eftersom jag fick se både det nya och det gamla Oslo utan att behöva ta en enda spårvagn.
Middagen blev enkel och kostade runt 230 NOK, plus ungefär 120 NOK för en öl. Oslo blir snabbt dyrt, och det märkte jag redan första kvällen. Totalt gick jag strax under 13 kilometer den dagen.
Fredagen var cykeldagen. Jag köpte Oslo Bysykkels pass "Opplev Oslo" för 119 NOK. Det gäller i 72 timmar från första upplåsningen, och varje tur får vara upp till tre timmar. För en helg som min var det svårt att hitta något billigare.
Jag började vid Akerselva och cyklade uppför längs älven mot Grünerløkka. Oslo är backigare än man tror. Därför är det bättre att cykla norrut längs älven på morgonen, när benen är pigga, och rulla nedför senare. Längs vägen passerade jag gamla fabriksbyggnader, vattenfall mitt i stan och Mathallen vid Vulkan.
Efter en kaffe för runt 55 NOK på Grünerløkka fortsatte jag västerut mot Frognerparken och Vigelandsparken. Det tog ungefär 25 minuter och en del trafikljus. Parken är gratis och öppen dygnet runt. Jag hade planerat en halvtimme där men blev kvar i nästan två.
Lunchen i Mathallen kostade runt 210 NOK. Du kan äta billigare några kvarter bort, men jag betalade gärna extra för att slippa leta. Dagens runda blev ungefär 18 kilometer med stopp. Det som var värt tiden var inte någon enskild plats. Det var att stadsdelarna hängde ihop på cykel på ett sätt de inte gjorde i mitt huvud.
Lördagen började med tunnelbanan, linje 5, till Sognsvann. Resan tar runt 20 minuter från centrum, och slutstationen ligger precis vid skogskanten. Promenaden runt sjön är ungefär tre kilometer. Klockan nio på morgonen var det joggare, hundar och ett par modiga badare, och det kändes långt från stan trots att jag bara hade åkt några hållplatser.
Jag åkte tillbaka mot centrum vid elva och tog båten från Aker brygge ut till Hovedøya. På sommaren går Ruters öbåtar ut i fjorden, och en vanlig Ruter-biljett gäller ombord. Överfarten är kort. Väl ute gick jag förbi klosterruinen och ner till klipporna på södra sidan. Det var dagens bästa beslut.
Efter lunch åkte jag tillbaka till fastlandet, hämtade väskan och gick till Oslo S. Tåget hem gick vid halv sex.
Nästa gång hade jag bott närmare Grünerløkka. Gamle Oslo var smidigt för tåget, men två av tre dagar drog jag norrut eller västerut ganska snabbt. Från Grünerløkka når du både Akerselva, tunnelbanan och centrum på några minuter.
Jag hade också hoppat över kaffet på Aker brygge. Det var resans sämsta köp, och det var tydligt att läget stod för en del av priset. Samma sak gäller lunchen på Tjuvholmen, som jag i efterhand hade bytt mot en matsäck på Hovedøya.
Biljettmässigt gjorde jag däremot rätt för just mitt upplägg. Med cykelpass, några enkelbiljetter och en båttur behövde jag inget dyrare dygns- eller flerdagarskort.
Oslo krävde ett lugnare tempo än jag först hade planerat för. Två eller tre områden på en dag räckte, särskilt när en cykeltur på tio minuter plötsligt blev en halvtimme för att jag stannade vid älven. På tåget hem hade jag fortfarande lite salt från fjorden kvar i håret.