Så bokar jag flyg i Sydostasien utan att betala för mycket
Inrikesflyg och korta flyg mellan länderna i Sydostasien kan vara det billigaste sättet att ta sig mellan två städer, men också det dyraste. Skillnaden ligger sällan i själva flygstolen. Den ligger i allt som läggs till efteråt.
Jag ser samma misstag hela tiden. Man söker en resa, tar det första priset på en jämförelsesajt och tror att det är slutpriset. Sedan kommer väskan, platsvalet, betalningsavgiften och en taxi till fel flygplats.
Här går jag igenom hur jag hittar rutten, jämför det verkliga priset, bokar hos rätt bolag och avgör när tåg eller buss är ett bättre val än flyget.
Grundprincipen
Det viktigaste är att skilja på grundpriset och totalpriset. De flesta korta flyg i regionen körs av lågprisbolag som AirAsia, VietJet, Scoot, Thai Lion Air och Nok Air. Deras lägsta biljetter innehåller oftast bara en liten mängd handbagage, och allt annat kostar extra.
Hos AirAsia gäller två kolli ombord med en sammanlagd vikt på 7 kilo, där huvudväskan får vara högst 56 × 36 × 23 centimeter. VietJets billigaste biljett, Eco, har samma gräns på 7 kilo totalt och inget incheckat bagage. Scoot är något generösare, med två kolli och upp till 10 kilo i ekonomiklass.
7 kilo låter mycket tills man väger en ryggsäck med laptop, laddare och en extra tröja. På fulla flyg väger AirAsia ofta handbagaget vid gaten. Det är där många billiga biljetter blir dyra.
Så gör jag steg för steg
Steg 1: Hitta rutten
Jag börjar med resvägen, inte med biljetten. För att få överblick använder jag Google Flights eller Skyscanner, där man snabbt ser vilka bolag som flyger sträckan, hur ofta och ungefär vad det kostar.
Jag använder dem som sökmotorer, inte som bokningssidor. Alla lågprisbolag syns inte alltid överallt, och priset som visas är nästan alltid utan bagage.
Mellan Bangkok och Chiang Mai tar flygningen 70–80 minuter och kostar ofta runt 20–80 dollar beroende på när man bokar. Det ger mig en referens innan jag jämför med tåget.
Steg 2: Boka hos flygbolaget
När jag vet vilket flyg jag vill ha går jag nästan alltid till flygbolagets egen sajt eller app.
En tredjepartssajt är inte alltid dyrare, och ibland är priset exakt detsamma. Men hos flygbolaget är det lättare att lägga till bagage, se villkoren och hantera ändringar. Blir flyget inställt är det dessutom mycket enklare att få hjälp om man har bokat direkt.
En sak till: om betalsidan frågar om du vill betala i svenska kronor, tacka nej. Välj lokal valuta och låt din bank göra växlingen. Omräkningen på plats blir ofta sämre.
Steg 3: Kontrollera flygplatsen
Samma stad har inte alltid samma flygplats. I Bangkok flyger lågprisbolagen som AirAsia, Nok Air och Thai Lion Air främst från Don Mueang, medan fullservicebolagen använder Suvarnabhumi. Transferbiljetter mellan dem finns inte, och taxin mellan flygplatserna tar tid.
Jag räknar alltid in resan till och från flygplatsen i priset. Ett flyg som är 150 baht billigare men landar på fel sida av stan är inget fynd.
Samma sak gäller egenbokade byten. Två separata biljetter kan vara billigare än en genomgående, men missar du anslutningen står du själv för den nya biljetten. Därför planerar jag aldrig ett eget byte på under tre timmar.
Steg 4: Bagage och flexibilitet
Behöver jag incheckat bagage köper jag det direkt när jag bokar. Hos VietJet kan det kosta ungefär hälften så mycket online som vid disken på flygplatsen. AirAsia ger också tydligt bättre priser i förväg än vid incheckningen.
Den billigaste biljetten är ofta billig av en anledning. Den går sällan att ändra utan avgift, och en ombokning kan kosta mer än själva biljetten.
Om planerna kan ändras jämför jag därför med bolagens paket. AirAsias Value Pack inkluderar till exempel ofta 20 kilo incheckat bagage. Det kan vara billigare än att köpa väska och ändringsmöjlighet var för sig.
Steg 5: När tåget eller bussen vinner
Flyget är inte alltid bästa alternativet, även om det är snabbast i luften. Räknar man från dörr till dörr tar Bangkok–Chiang Mai ungefär 4–5 timmar med flyg.
Nattåget tar 12–14 timmar. En sovplats i andra klass kostar ungefär 700–1 040 baht beroende på tåg och om man har över- eller underbädd. Då sparar man också en hotellnatt, och tåg 9 med de nyare vagnarna var en av de bästa nätter jag haft på resande fot.
Sträckan går också med nattbuss på 9–11 timmar, men då sover man sämre.
När nattåget lönar sig
Jag räknar alltid på flyget som en helhet, inte som ett grundpris. Här är ett förenklat exempel:
- Flyg: flygbiljett 35 dollar, incheckad väska 10 dollar, taxi till Don Mueang 10 dollar och en hotellnatt i Chiang Mai 30 dollar blir ungefär 85 dollar.
- Nattåg: en underbädd i andra klass för runt 1 000 baht, ungefär 30 dollar, plus en kort taxi till stationen. Hotellnatten sparar man in.
Med de här siffrorna vinner tåget tydligt. Om man däremot har kort om tid, eller om flyget råkar ha en kampanj, kan flyget bli det rimligaste. Jag gör alltid den här kalkylen innan jag bokar.
Vem det inte passar
Mitt upplägg passar dåligt för den som vill boka allt i ett enda köp och ha en enda kundtjänst. Det passar också sämre om du reser med små barn, mycket bagage eller snäva scheman och värderar enkelhet högre än lägsta pris. Då kan en paketresa eller ett fullservicebolag med bagage inkluderat vara värt pengarna.
Och om du avskyr att jämföra villkor, öppna fyra appar och räkna 50 baht hit eller dit, finns ingen poäng med att göra resan till ett kalkylblad.
Vad jag gör i praktiken
För en resa i Sydostasien börjar jag med rutten och skriver upp varje längre sträcka i ett kalkylblad. Jag noterar restid från dörr till dörr, grundpris, pris med bagage, vilken flygplats det gäller och om tåg eller buss är ett alternativ.
Sedan bokar jag nattåg och populära flyg så snart datumen känns säkra, och kortare sträckor senare. Google Flights och Skyscanner använder jag för överblick, men jag betalar hos AirAsia, VietJet, Scoot eller den statliga järnvägen.
Det är inte det bekvämaste sättet att boka resor i Sydostasien, men för mig är det det mest rimliga. Jag får bättre koll på vad resan faktiskt kostar och kan lägga pengarna där de märks mer än på en bagageavgift. Oftast slutar kvällen ändå med att jag sitter på ett vandrarhem och väger ryggsäcken med ett bagagevåg som jag borde ha köpt för länge sedan.
Läs vidare
