Man behöver inte resa till afrikanska savanner, amerikanska kanjoner eller Patagoniens fjäll för att hitta landskap som får en att tvivla på var man är.
Några av de mest oväntade platserna finns faktiskt här hemma. Ändå går många svenskar förbi dem utan att veta om det.
Här är fem ställen där du kan visa en bild för en vän och fråga: "Gissa var det här är taget?"


Mitt på södra Öland breder ett landskap ut sig som inte liknar något annat i Sverige.
Stora alvaret är över 260 kvadratkilometer stort och täcker mer än en fjärdedel av ön. Det är platt, vidsträckt och nästan helt utan träd. Där det ändå växer träd är de låga och vridna, som en dvärgskog.
Jordlagret är på sina ställen bara några centimeter tjockt. Under det ligger kalkstensberget, som tittar fram i blottade hällar.
Under sommaren kan värmen dallra över slätten. Då är det lätt att tänka på en afrikansk savann eller den mongoliska stäppen.
Stora alvaret ingår i världsarvet Södra Ölands odlingslandskap. I maj och juni blommar orkidéer och växter som knappt finns någon annanstans, bland annat ölandsmalört.
Plats: Stora alvaret, Öland
Passar dig som gillar: vidder, växter och fotografering i kvällsljus

Längst ut på Fårö står ett femtiotal kalkstenspelare på stranden, i rad som en tyst armé.
Raukarna i Langhammars är skulpterade av havet och vinden under mycket lång tid. Vissa är över åtta meter höga, och flera har former som påminner om ansikten eller figurer.
I dimma eller i solnedgången ser platsen nästan utomjordisk ut. Den brukar räknas som Gotlands mest fotograferade raukområde.
Stranden består dessutom av grå klappersten i stället för sand. Det gör att helheten känns mer som en avlägsen kust i Australien eller på Irland än som en svensk sommarö.
Plats: Langhammars naturreservat, Fårö
Passar dig som gillar: fotografering, solnedgångar och karga kustlandskap

Om du har tagit tåget eller kört E10 mot Abisko har du troligen sett den. Två fjäll reser sig på varsin sida om en perfekt rundad dal, som ett jättelikt U mot horisonten.
Lapporten, på samiska Čuonjávággi, är en klassisk U-dal som isen har format. Den omges av Nissuntjårro på 1 738 meter och Tjuonatjåkka på 1 554 meter.
Mitt i dalen ligger en sjö på omkring 950 meters höjd. Det finns ingen markerad led genom dalen, men terrängen räknas som lättgången för den som är van vid fjällvandring.
Dalen är ett av Sveriges mest avbildade fjällmotiv. Ändå är det få som går in i den. Med snö på topparna och midnattssol i dalen ser det mer ut som Patagonien eller Norges västkust än som svenska Lappland.
Plats: Lapporten, nära Abisko i Lappland
Passar dig som gillar: fjällvandring, stora vyer och midnattssol

Långt ner i sydöstra Skåne finns en strand som får många besökare att stanna och titta en gång till.
Sandhammaren har breda stränder med fin, ljus sand och ett öppet landskap av sanddyner. Längre in från havet är dynerna bevuxna med tall och ek.
När vinden drar in från Östersjön och sanden rör sig över dynkammarna påminner det mer om Jyllands västkust eller Frankrikes atlantkust än om Sverige.
Mitt i allt står Sandhammarens fyr. Skåneleden går längs kusten, så det är lätt att kombinera ett bad med en lång promenad.
Plats: Sandhammaren, mellan Ystad och Simrishamn
Passar dig som gillar: strandliv, långa promenader och havsvyer

Den här platsen är kanske märkligast på hela listan, eftersom den skapades av en katastrof.
Den 6 juni 1796 försökte köpmannen Magnus Huss, kallad Vildhussen, gräva en kanal förbi Storforsen i Indalsälven. Men åsen som skulle hålla emot vattnet gav vika, och hela Ragundasjön tömdes på några timmar. Vattnet tog en ny väg, och det cirka 30 meter höga fallet dog.
Kvar finns i dag en torr kanjon med jättegrytor, stora stenblock och klippformationer som vattnet en gång har slipat fram.
Det går att vandra rakt ner i det gamla fallet på spänger och trappor. En 3,5 kilometer lång led går runt området.
Stenväggarna och de rundslipade formerna påminner mer om kanjonerna i Utah än om Jämtland.
Plats: Döda fallet, Ragunda i Jämtland
Passar dig som gillar: historia, geologi och något du aldrig sett förut
Att Sverige har vacker natur vet de flesta redan.
Det som fortsätter att förvåna mig är hur olika den kan se ut: savann på Öland, stenjättar på Fårö, en port mellan fjäll, sanddyner i Skåne och en uttorkad kanjon mitt i Norrland.
Mycket av det här ligger bara några timmar bort, men känns som en annan kontinent.
Vilken av de fem platserna vill du helst besöka?